Pehr Lindholm var en av de absolut främsta klavikordtillverkarna i Sverige under slutet av 1700- och början av 1800-talet. Han var verksam i Stockholm och utvecklade den klavikordtyp som blev helt dominerande i Sverige. Inte i något annat land var klavikorden så stora och kraftfulla och det bidrog till att de kunde konkurrera länge med de tidiga hammarinstrumenten.

Detta klavikord är från 1797 och är ett exemplar av hans största modell med ett omfång på 6 oktaver (C1-c4) och en bredd på ca 2,20 meter. Utomlands var det ytterst ovanligt med omfång över 5 oktaver. För att få ytterligare briljans och kraft i basen finns också en extra sträng för de lägsta 25 tonerna. Dessa strängar är stämda en oktav upp och är alltså ett 4-fotsregister enligt orgelterminologin.

Lindholm verkar ha varit lite tidsoptimist när han skrev årtalet 1796 på etiketten. Det är sedan ändrat till 1797.

En vanlig skada på originalklavikord är att steget har lossnat från resonansbotten. Strängarna pressar steget mot baksargen och när inte limfogen orkar hålla emot längre bryts det ofta av i bitar.

Nedan syns en lång bit som lossat och som en tidigare restauratör försökt limma tillbaka.

I diskanten har ytterligare en bit brutits av.

Tangenterna har inte rengjorts på länge och 4 belag av ebenholts saknas och behöver nytillverkas.

Instrumentbotten som skall orka hålla emot strängspänningen är sprucken och sargen har delvis lossat i höger bakre hörn. Detta behöver limmas tillbaka för att få ett stabilt instrument.

Resonansbotten har sjunkit upp till 6 mm på flera ställen, vilket gör att bassträngarna hamnar för nära resonansbotten och rasslar emot 4-fotssteget. Eftersom detta är svårt att åtgärda utan att ta ut hela resonansbotten kommer steget att höjas genom att en tunn trälist limmas in under steget i basen. Listen är profilsågad så att den kompenserar för de sjunkna partierna så exakt som möjligt.

Nedan syns den stötta som sattes in vid en tidigare lagning för att pressa upp resonansbotten där den sjunkit. Den blå pennan visar hålet som borrats för att få stöttan på plats. Stöttan påverkade dock klangen negativt och kommer att tas bort helt.

Limningen av högersargen är påbörjad.

Stegstiften är av mässing som bara är 0,8 mm tjocka men vid den tidigare restaureringen har dessa ersatts av avklippta järnspikar. Nya stift kommer att tillverkas av mässingstråd.

Nedan limmas den lösa biten av steget på plats igen. Eftersom det inte går att pressa utan stöd underifrån så används små hål och en gängad stång för att se till att limfogen blir tät. Hålen pluggas sedan och syns väldigt lite.

När tangenterna vilar ligger de på en filtklädd list. På bilden saknas filten men man ser spår av den limtråd som Lindholm använde för att limma fast filten. Rikligt med lim gör filten hård och med dunsande ljud som resultat när tangenten faller tillbaka. Den tunna tråden doppades i lim, lades på plats och därefter snabbt på med filten. Animaliskt varmlim kallnar snabbt!

Stämnaglarna är angripna av rost och poleras innan besträngningen.

Besträngningen av 4-fotssträngarna är påbörjad.

Den tidigare restauratören har gjort reservsträngar för de lägsta bassträngarna. Dessa är av mässing och glest omspunna med en tunn mässingstråd.

Efter mer än 160 timmars arbete är så klavikordet spelbart igen.

Benställningen följde inte med till min verkstad men uppges vara i gott skick.